Pappa.

Honom saknar jag varje dag, och ingenting gör så ont som saknaden efter honom.

Imorgon har det gått exakt 1 år och 8 månader sedan han somnade in, och för varje dag som går blir saknaden lite större.

 

Det som gör saknaden hanterbar är vetskapen om att en vacker dag så kommer vi ses igen.

Och fram tills dess så vet jag att han är med mig, även om jag inte kan se eller höra honom. Han är alltid med mig.